Igår på kvällen insåg jag att jag trots mina starka känslor för C faktiskt börjat tröttna på hans velande, på riktigt tröttna, ja för jag är så less på att han fortsätter bete sig som en fjortis utan vett och sans. Jag har god lust att själv skriva på skilsmässopapprena, slänga de på honom och skrika att jag skiter i honom nu, så less är jag.
Så hela dagen idag har jag mest gått runt och känt mig likgiltig och tom, inte arg, inte ledsen, bara full av sorg och så denna tomhet. Usch!
Jag ska försöka hålla ut, ett tag till, för min egen och framför allt för barnens skull, för jag tror fortfarande att vårt äktenskap går att rädda, men hoppet krymper dag för dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar