Jag är inte galen!!

I alla fall inte enligt min psykolog! Har kommit en bra bit på min väg och förstår mera om hur jag fungerar och varför, det är bra.

C har gått från promt nej, till att vela och nu kan han inte välja alls vem av oss han vill ha. Jag försöker låta honom hållas, för sanningen är att jag fortfarande vill ha honom tillbaka, men han kan verkligen inte välja och jag tänker då definitivt inte dela honom med nån annan så just nu får det vara. Sedan om eller när han bestämmer sig så får jag se då vad jag känner om han nu skulle välja mig.

Jag har iallafall flyttat och börjar komma i ordning, men det känns inte som hemma ännu, fast det gör det inte i huset heller och min lägenhet är iallafall bara min!