Att vilja vidare

Ja, faktiskt, jag vill det, gå vidare och starta ett nytt liv. Jag ska bli vuxen nu på egen fot, men det saknas en viktig del, en bostad!
Ja jag har ju ingenstans att bo, jo jag bor kvar i huset med mitt ex C tillsvidare, men det är inte roligt att gå runt här och påminnas om allt som var vårat och alla drömmar vi hade, jag vill ha mitt eget hem som är mitt och barnens. Där vi kan skapa våra egna minnen och drömmar. Jag tror att jag behöver det för att kunna lägga detta bakom mig och gå vidare mot det nya. Även om det nya skrämmer mig väldigt mycket.

För att stå ut har jag precis som jag insett att jag inte bör göra, men just nu gör jag det ändå för att överleva för stunden och det är att stänga av alla känslorna, stoppa in dom i en ask och stänga locket och asken, den har jag stoppat undan.
Jag träffar ju en psykolog för att reda i saker och ting och det första jag insåg efter en timme var just detta, att jag stänger av mina känslor. Jag funderar en hel del över det och jag är rädd att jag gjort så sen jag var riktigt liten. Sorgligt, ja! Nu hoppas jag att jag kommer komma till rätta med en del av det och vad det egentligen handlar om. Det kommer bli en tuff och lång resa, men nu har jag börjat och det är hisnande att veta att det är så.

Jag tänker att när jag kommer till resans slut så kanske jag vet lite mer om mig själv och kanske kan jag också sluta stänga in mina känslor i en låda. Vi får se, jag är värd att få må bra!