"Du är stark!" Så säger många, att jag klarar detta och kommer att komma ut på andra sidan med självförtroende och tillförsikt, kanske till och med känna att det är bättre det som blev än det som var. Jag känner mig inte alls stark, jag vill inte komma ut på andra sidan och tycka at det är bättre! Jag vill ha min man och vårt liv, det som vi kämpat så för att bygga upp tillsammans! Det vill jag ha!
Jag känner mig så otroligt arg och besviken och ledsen då jag jag bara måste se på hur han raserar precis allt han tar ifrån mig min trygghet och min framtid och allt det som betydde något, bara för att han träffat en ny jävla tjej som han kärat ner sig i, fan vad jag är arg!! Hur i helvete kan han? Hur kunde han? Tänk om han kunde förstå vilken smärta han orsakar, inte bara mig utan så många andra?
Nej jag känner mig inte alls stark, jag känner mig ensam ledsen, övergiven och oälskad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar